Väl hemma,och med blodad tand, var det ändå en del som behövde tänkas över.
Om vi ska kunna traska runt utan att vara fastspikade till väl utmärkta leder så behövs karta och kompass. Naturkompaniet löste kartorna, och jag kunde konstatera att det hänt en del på den fronten sedan jag senast sprang omkring i vegetationen. Vattentäta kartor, praktiskt. Jag har också inhandlat en kompass av fabrikat Silva. Enklast tänkbara modell.
Ryggsäcken var ju också en mardröm. Det blev en Lundhags Alpha 80. Jag har inga planer på några extrema lättviktshysterier, så en säck där saker och ting får plats är nödvändig för mig. Det finns ett ännu större monster jag stirrar lystet på, men den säcken får vänta till jag och plånbok är bättre kompisar.
Nu kan frugan få tillbaka sin egen säck, och min systers åker även den tillbaka till sin ägare.
Efter att ha spenderat två dagar genomblöt av svett så tog jag mitt förnuft tillfånga och köpte på mig en microfleece. Ett par lätta zippoffs som torkar snabbt fick också följa med.
Lilltösen, efter moget övervägande, försågs med en barnanpassad kniv. Hennes pyttesmå händer såg aldrig helt trygga ut med mina knivskaft.
Frugan plockade på sig ett regnställ som antagligen väger runt hälften av mitt.
Till helgen ska vi se hur mycket bättre det hela blir, och innan dess ska vi köpa på oss det gula fiskekort som gäller för nästan hela göteborgsregionen för en familj i ett år. Det sagt så ska dotterns fiskespö göra oss sällskap. Som det ser ut just nu så går vi Sandsjöbackaleden från söder till norr med en övernattning vid de vindskydd som finns. Dryga milen per dag kanske är i mastigaste laget för dottern, men vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar