Omdöme utrustning, Lundhags Alaska

Initialt kan jag bara ge omdömen om utrustning jag redan testat ordentligt. Det innebär att prylarna är antika och med all säkerhet inte längre säljs.

Lundhags Alaska är en klassiker bland kängor.

Med sin cellplastfot dubblerar den i realiteten som en gummistövel förutsatt att kängorna vårdas. Det är en högskaftad skalkänga, och den väger långt mycket mer än något jag sett på marknaden i dagsläget. Kängan kommer förberedd för att användas för skidåkning, även om jag misstänker att de flesta, likt mig, aldrig nyttjade den funktionen.

Det finns ett problem med hur kängan åldras, och det är att cellplasten krymper. Resultatet är att tårna kryper uppåt så att kängans framkant så småningom får formen av fören på en båt.

När jag köpte mitt par i mitten av 80-talet förväntades användaren ha ett par rejält tjocka raggsockar inuti. Med rejält tjocka menar jag inte de i jämförelsen damstrumpetunna saker som säljs under betäckningen raggsocka numera. Utöver detta fanns det plastinnersulor runt två millimeter tjocka och utformade som ett galler. De bildade en luftspalt och bar upp foten från marken. Ovanpå dem lade man i en tjock filtsula. Att hela konstruktionen gjorde att en redan tung känga blev ännu tyngre sågs inte som ett problem.

Kängorna köptes dessutom normalt i en eller två storlekar större än de övriga skodon man hade.

Givet de förutsättningar som rådde på 80-talet var det en fantastisk känga. Foten satt ingjuten i den isolering användaren lagt i i form av innersulor och sockor. Stillastående i temperaturer under -30 var aldrig något problem, vilket kan tyckas märkligt för ett par skalkängor, men yllefilt är ett utmärkt isoleringsskikt. Om isoleringen blev fuktig hade den fortfarande en viss isolerande kapacitet, och i värsta fall var det bara att riva ur den och stoppa i en torr ersättning ur ryggsäcken.

I dagsläget ser det dock sämre ut. Jag kan helt enkelt inte hitta det jag behöver för att bygga upp kängan och få den att sluta tätt kring mina fötter. Trots att fötterna svällt en halv storlek sedan jag sprang runt i kronans gröna kläder är kängorna idag en dryg storlek för stora trots mina försök med dubbla inläggssulor och dubbla strumpor. Jag kan se mitt par komma till användning igen vid korta vinterturer när jag kan dra på mig fyrdubbla par sockor och i huvudsak vara stillasittande eller stående. Intill dess får de nog tyvärr åka tillbaka till garderoben i infettat tillstånd.